På försäsongen har det pratats mycket om att Ystads IF ska visa hjärta, spela för att återta sin förlorade heder och visa vem det är som bestämmer i hemmaborgen. I går kväll blev det bevisat att det inte bara är tomt prat utan att det finns en hel del verkstad med i bilden också. 28–26 mot den ständiga guldfavoriten IFK Kristianstad fick förmodligen mer än en handbollsexpert att höja på ögonbrynen.
Och sättet som segern tillkom på var också ytterst beundransvärt. När Kristianstad hade vänt på steken i den andra halvleken och nacksenan var på väg att gå på hemmakillarna tog YIF sig samman, vände tillbaka i målprotokollet och kämpade ner sina brandgula gäster.
Där är den stora skillnaden jämfört med den negativa trenden i våras som höll på att sluta djupt nere i det svarta hål som allsvenskan uppfattas som av Ystads IF i jämförelse med elitserien. En sådan här match hade YIF aldrig vunnit förra säsongen. Nu verkar spelarna ha återfått tron på sig själva och en stark vilja kan som bekant försätta berg.
Förra säsongen var Mikkel Ibsen många gånger ett av få anfallsvapen som YIF kunde uppbringa. I går var han bänkad från start och spelade inte mer än i runda tal tio minuter sammanlagt. Enligt Sebastian Seifert för att ”det finns andra som är bättre för närvarande.”
Alexander Borgstedt har blivit precis den injektion som alla inblandade hade hoppats på. Att han som nyförvärv fått ansvaret att bära lagkaptensbindeln säger egentligen allt.
Lukas Nilssons utvecklingskurva bara fortsätter att stiga brant och i takt med framgångarna kommer också en mognad, ett spelsinne och ett ansvarstagande som det är ytterst sällan en 17-åring begåvas med.
Anders Persson förnekade sig inte heller. Han gjorde kanske inte så överdrivet många räddningar men han var på rätt plats vid rätt tidpunkter och hade en förmåga att stänga till i slutskedet när matchen stod och vägde. Om han inte räddat Daniel Lindgrens friläge vid ställningen 24–25 hade sannolikt matchen fått en annan utgång och denna krönika ett lite annat innehåll.
Martin Bager verkar också gå mot en ny vår. Den 32-årige dansken var svältfödd på bollar förra säsongen och när han väl fick lägena brände han förvånansvärt många. Nu är han väldigt aktiv i spelet igen och tar vara på sina chanser.
Övriga sexmetersspelare har också fått mer utrymme. Anton Andersson var säkerheten själv mot Kristianstad och fick sätta sitt femte mål till slutliga 28–26.
Icke att förglömma de viktiga punktinsatser som flera av de andra spelarna stod för, till exempel Emil Hansson, Julius Martinsson och Oscar Zareba som alla drog sina strån till YIF-stacken.
På den fronten hjälpte även Kristianstadstränaren Ola Lindgren till. Vad som rörde sig i hans hjärna när han slängde in timeoutkortet när hans lag var i ledningen med 25–24, nyss hade erövrat bollen och var på väg mot ett anfall som kunde gett en tvåmålsledning har i alla fall undertecknad inte lyckats klura ut.
Under timeouten fick YIF andrum att hämta sig efter en svag period och kom sedan igen med tre raka mål som i princip avgjorde tillställningen.
Segersången ”Bättre och bättre dag för dag” sjöngs, eller snarare skrålades, för fulla YIF-halsar efter derbyvinsten men nu gäller det att inte suga för länge på segerkaramellen. Redan i övermorgon väntar nästa tippade topplag, Lugi på bortaplan.
För att kunna vinna även då måste YIF prestera ett bättre anfallsspel mot 5–1-försvar.
Även solen har som bekant sina fläckar.