Som fotbollens besiktningsman är man rätt oduglig.
När jag synade MFF:s väg in i fotbollens finrum, Champions League, såg jag en tröskel som skåningarna skulle snubbla på.
Men det fanns ingen tröskel, den var bortplockad.
Jag hade nämligen underskattat det hantverk som den sluge norrmannen Åge Hareide hade utfört. Någon gång mellan förlusten i Salzburg och returen i Malmö hade Hareide tagit på sig sina blåkläder, spikat igen Robin Olsens mål, skruvat åt skärpan i avsluten, filat bort ojämnheterna på mitten, och med lod reglerat den bakre muren så att alla spelare stod i rätta positioner.
Med dessa ingrepp monterade Åge samtidigt ner den tröskel som fanns mellan Malmö FF och Europafotbollens finrum.
Det var ett formidabelt hantverk.
Malmös spelare tog sig inte sig bara in i Champions League, de dansade in. När Europas tv-kanaler det senaste dygnet har pumpat ut headlights från onsdagens play off-matcher är det Magnus Erikssons och Markus Rosenbergs spektakulära mål som har kommit först i kavalkaden.
Det jag såg av Salzburg nere i Österrike var något helt annat än vad laget visade upp i onsdagens returmöte. På sin egen arena pressade och stressade man sin motståndare till misstag och det var det ribba och stolpar som räddade MFF undan ett större nederlag.
I onsdagens returmöte sprutade ångesten ur öronen på de österrikiska spelarna. Man hade mycket boll, men var tomma på idéer runt Malmös straffområde.
Det hade varit fullt tillräckligt med 1–0 till MFF på en tåfis eller ett självmål. Men vi fick uppleva något helt annat. Det var en uppvisning i taktisk disciplin i 90 minuter och teknisk briljans i några avgörande ögonblick.
När Magnus Eriksson gjorde 2–0 gick tankarna till Zlatans cykelspark mot England på Friends. Svårighetsgraden i utförandet var inte lika hög som när Zlatan konstsparkade med ryggen mot målet, men vakenheten var densamma; förmågan att blixtsnabbt uppfatta målvaktens position och se möjligheten i ett långskott med båge.
För att inte tala om Markus Rosenbergs 3–0-mål. Herre, min skapare.
Det var som om all den kaxighet och det självförtroende som just nu ryms i Malmö fotbollsförening hade smälts ner och hällts in i Rosenbergs kropp.
Innan domaren godkände 3–0-målet trodde jag nästan att Rosenberg skulle få gult kort för osportsligt uppträdande.
För får man förnedra motståndarna på det viset?
Rosenberg vände och vred med bollen så att två österrikare var på väg mot Tygelsjö, innan han showade in bollen i nät.
Geni eller dåre, det diskuterar Fotbollseuropa i dag. Själv ursäktar sig Markus med en dålig touch i bollmottagningen.
Jo, tack. Du är förlåten. Man kan bli frimärke för mindre.
Nu förgylls de närmaste månaderna med matcher mot Atlético Madrid, Juventus och Olympiakos, samtidigt som tusenlapparna faller som höstlöv över Swedbank Stadion.
Själv avgår jag som besiktningsman. Och tänker inte skriva en rad till om trösklar eller andra hinder för Malmö FF.
MFF är redo för Europa.
Frågan är om Europa är redo för en skånsk norrman i blåkläder?