Störst av allt är kärleken.
De bevingade orden uttryckte Prins Daniel när han tittade Victoria djupt i ögonen och kramade hennes hand på bröllopet.
Intill satt Carl XVI Gustaf och nickade instämmande.
Kungen var ögonvittne även till helgens båda skidstafetter i Sotji. Nu fick han ny kunskap.
Större än så här blir inte idrotten.
Kungen, och alla vi andra, har fått uppleva två stafetter som kommit att beröra oss långt in i hjärteroten.
Här har funnits allt. Favoriternas genomklappning, omkullkörningar, tappade skidor, diabolisk spänning, en brutal Charlotte Kalla och dubbel svensk guldlycka.
Inte sedan 1972 har samma nation vunnit skidstafetten för både damer och herrar i ett olympiskt spel. När det nu skedde, för första gången på 42 år, var det alltså Sverige som stod för bedriften.
Även om utgången var den samma i båda loppen, fick vi två helt olika berättelser till skidsportens historieböcker.
Den dramaturgiska uppbyggnaden skilde sig åt, men allra tydligast märktes kanske skillnaden mellan gulden i målfållan.
Efter att ha tömt kroppen på varenda kraft slängde sig Charlotte Kalla över mållinjen. Lyckliga lagkamrater överföll henne och bildade en hög med armar, ben, stavar och skidor. ”Bort, bort, jag kan inte andas!” flämtade Kalla, och vips sprängdes glädjehögen som ett curlingbo fullt av stenar.
Marcus Hellner, däremot, kunde greppa en blågul flagga redan 600 meter före mållinjen, turistglida på upploppet, knäppa av sig skidorna och kramas stående med sina lagkamrater i målfållan.
Det är en bragd det också.
Nästan en vecka återstår av spelen, men jag har svårt att se något som kan överträffa Charlotte Kallas monsterlopp.
Anna Haags lätta klapp i ryggen på Kalla vid den sista växlingen blev startskottet på en ursinnig jakt i de ryska skogarna. Kallas fokus låg inte på att hinna i fatt en finsk och en tysk ryggtavla, driften var starkare än så. Silver och brons hade Sverige redan lådvis av i Sotji. Hon såg inga avstånd, räknade inga sekunder. Hon såg bara möjligheter.
Det var ett fulländat lopp, en uppvisning i både styrka och strategi.
På söndagen utklassade Sverige allt motstånd i herrstafetten – och det tog inte lång tid för norrmännen att erkänna sig besegrade. ”Varning för starka bilder”, skrev Dagbladet.no.
De starka bilderna som Dagbladet varnade känsliga läsare och tittare för var de som togs när Petter Northug passerade mållinjen över minuten efter Marcus Hellner. Faktum är att den svenska guldkvartetten stod uppställd för en lagbild i målfållan precis när Northug passerade.
Den senaste veckan har jag ätit tidig frukost med växelvis Niklas Edin och Maria Prytz. Om någon undrar, så är Niklas och Maria de mest noggranna stenläggarna vi har i de svenska curlinglagen.
Än en gång är jag inne i den där curlingbubblan som jag alltid hamnar i vart fjärde år.
I söndags ställde jag klockan på ringning 05.45. Jag såg till och med inmarschen i curlinghallen och när lagen gjorde line up med sina kvastar.
Men så var jag också klok nog att välja bort en lördagsbjudning.
Det kostar att ligga på topp.